Grabben kämpar och sliter.
Med jobb, kvinna och liten flicka.
Han var illa ute för tio år sen.
Jag hade dragit bort för att jobba mer.
Jag var inte mogen att vara hans pappa.
Kontakten hölls vid liv.
Han led mer än han berättade.
Jag njöt av min frihet.
Levde rullan som en tonåring.
Men det kostade på.
Började göra ont i magen.
Fick hudproblem och skit med tänderna.
Till slut ser jag till att få sparken från jobbet
för jag var för feg att säga upp mig.
I samma veva får jag höra
att jag ska bli farfar.
DÅ
vet jag att han fått mig tillbaka.

Jag skäms för att jag inte stod ut där hemma.

Jag känner skuld för den tid jag inte gav.

Grabben gjorde många kullerbyttor
för mitt sveks skull.

Det gjorde så ont.

För jag visste varför.

Jag reparerar nu så gott jag kan.

Flickan är två. En busig ängel.

Grabben kämpar på. Med kvinnans stöd.

Han borde få bättre jobb och egen bil.

Det kommer.

Han vet vad jag känner.

Jag håller om hans huvud, ser honom i ögonen,
säger "jag älskar dig".

Vi kämpar på som de krigare vi är.

Nu minns jag hur det känns att få varma ord
från sin pappa.

Det är allt en man behöver.

Att vara älskad av sin pappa.