Han ruskade ur den våta snön ur pälsen
Kylan var påtaglig men han bet ihop
Han blödde ymnigt
Men det var inget han brydde sig om

Han slickade sina sår
Det låg mörker i hans blick

Hans hona
Hon skyggade

Höll sig i bakgrunden av hans ilska
Andades tyst

Försynt fanns hon

Han såg på henne
Blottade sina tänder

Hon satte sig
Andades tyst

Bröstet hävde sig

Hjärtat sjönk

Rädslan
Den kände hon

Den var inte ny

Hon såg honom
Han gick strykande
Genom skuggorna

Hon följde honom inte

Visste

Han bidade sin tid

Och hon

Hon hade väntat förr