Minns du hur vi sprang i gräset
lekte glatt på stranden
Öarna stack upp ur havet
topparna vid randen
minns du hur vi vandrade i
skogens sköna svalka
att när sedan hösten kom vi
såg en vår sig nalka
Allt var mycket lättare då
allt var mycket lättare då

Det fanns bin och sköna blomster
ängarna var mjuka
liksom alla åkrars mylla
som vi kunde bruka
Luften gick att andas, och vi
svalde den med glädje
första supen, andra supen
följda av en tredje
Hela jorden andades då
hela jorden andades då

Älvar glänste stilla mitt i
dalar med sitt flöde
visste ännu intet av sin
framtids hårda öde
vädret som dem drabbade när
isarna var borta
kanterna som naggades och
linjer som blev korta
Alla kuster kapades då
alla kuster kapades då

Minns du hur vi slutade en
dag bli fler och flera
när till sist man till oss sade
jorden tål ej mera
lyxen som fördömdes efter
många år av yra
slutet på en skön komfort, som
ingen vågat styra
De som ägde klagade då
de som ägde klagade då

Morgonen är kommen, lyser
röd som förr den gjorde
ändå står den slät, är inte
vad en morgon borde
Kanske skall allt vända, kanske
hör vi vinden susa
åter när all smog har flytt och
älvar lugnt hörs brusa
Den som lever fröjdar sig då
den som lever fröjdar sig då.



1/1 2023