När mörkret lägger sig
Över staden
Där mitt hjärta bor
Min hjärna
Som känner mörkret
Sluter det sig
Runt kroppen
Smälter in i den
Vi är samma
Och jag blir tusen kilo tyngre
I bröstkorgen
Hänger mörkrets materia
Som gör det svårt
Att andas
Och finnas
Men jag känner dom
Igen dom
Mörkrets armar
Min trygghet
Där jag vilar
Och glömmer
Hundratusen kilo
Av verklighet