Sakta böjer sig skuggorna
med utsträckta armar

(och trafikljuset skriker
ilsket rött)

ögonen ser en bländande
oförglömlig horisont
på nytt på väg att sjunka
i kärlekens blommande
hav där lyckans vindar
aldrig släpper taget
om mjuka blodröda läppar

känslan av lätta fötter
när hjärtats rostiga taggtrådsärr
plötsligt får små värmande plåster
som gör vackra bomullsmoln
av en allt för levande P.T.S.D

(en stadig hand mot
naken hud som sakta målar
mörka minen och gråtrist
verklighet i regnbågens färg)

En exit skylts innebörd
får rädslans barriärer att brista
och själens frusna ryggrad
blir sakta till nyfödd spirande
vår som längtar hungrigt
efter mera ljus

Där ensamhetens
smärtsamma klor
inte längre
kväver livets skönhet

Stilla doft av sötma
smakar oförglömligt