Minnesluckor
och dimmiga tankar
bakom tunga ögonlock.

Längs med ryggen strålar värken,
upp mot ömmande axlar och nacke;
över huvudet fram;
ner över pannan,
längs rynkade ögonbryn;
bakom ögonen:
slutstationen.

Först subtila
sedan alltmer
högljudda
signaler.

Har lärt mig dra i handbromsen
tidigare än förut,
lyssna till det subtila
ofta förbisedda
bortförklarade
ignorerade;
innan jag ser
blottade reglar i väggen
där jag just brutit ut.