Jag minns din ungdom, du var kall
men rationell och utan ondska
Du sade dig inte alls förstå
den misstänksamhet som börjat gro
Och jag höll med, det gör jag än
det vill säga, den som du var då
Det var så ohyggligt länge sedan
i ungdomens tid, när vi växte

I tystnad flydde åren bort
Du fann din trygghet, jag en avgrund
i arbetslöshetens dunkelrum
en vanvettig fars av statsbeslut
och det gav jag dig kunskap om
Men jag tänkte, värre kan det bli
långt mer än jag finns ju de som lider
av myndighetsmakt här i landet

En afton var du på besök
Jag hade vänligt bjudit in dig
i aningslöshetens ampra namn
och antog rakt inte när du kom
att något med dig hade skett
Hur som helst gick tonen från dig hög
du lät som en adolf, plötsligt galen
och pratade skit om muslimer

Jag sade ”Fuck you!” nästa gång
vi genom ödets gallgång möttes
vid hökarängskajens gråbetong
och du ville göra gällande
att innerst var jag just som du
Att det blev för mycket kan du tro!
Jag ropade ”Fuck you!”, fann i stunden
förlösande frihet i orden.



11/3 2023