I

Sover du

när himlens blommor öppnar kronbladen

och låter drömmarna dala

över levande och döda

när bergen glöder

i skimret från regnbågsbrasan

och speglar sig i sjöarna

som nyss var svartvedsvatten

och hungriga isflakskrokodiler

men som nu börjat skimra i grönt

och mumla ord som kanske är sånger

som bara hjärtan begriper?

Sover du då?

II

Ingenting för ingenting

och du som är

ett bi med längtan efter honung

du som är en kvinna

som kan flyga med korparna

behöver trots allt

din vila

också den här natten

när solen sätter världen i den stillsammaste

av bränder

och väcker skogarna

till en kvaddans

en sådan där berättelse

med åttahundra verser

och med en försångare

med kosmiskt CV

III

Men sov, men vandra fritt

i drömmarna dit norrskenet  också når

som lyckliga viskningar

i landet du lever i

om natten

i världen som är

headbanging och böner

rådjursögon och mjuka händer

fjällvindar och passioner

och där allt är möjligt

eftersom dagen ännu inte

är kommen

IV

Du sover när den svarta fågeln knackar

på sovrummets immiga glasruta

för att berätta

att rymden är

en äng av spirande grönska

och att stjärnorna är mjuka som myrull

och doftar

som blommande liljekonvaljer

V

Och allt är ett mysterium av lycka

mitt i vintern

mitt i smärtorna och krigen

mitt i tankarna

om ett ensamt liv…

VI

… och fastän att du

fortsätter att sova

hör du hur det gror

i drömlandets bördiga svartjordar

och du vet

utan att din fågel

behöver berätta det

att bön ger tröst

att rådjurssår läker

att kärleken finns

i att dela ett bröd

och en mugg med vatten

vatten som rinner

från skogens mjuka myrar

och från de fjärran fjällens

tusenåriga glaciärer

VII

Så sov nu

Så var ett barn

med trösteord och trygghet

i ränseln

var en kvinna

med hår som nattens vattenfall

och med ögon

känsliga för grönt

VIII

Korpen flyger sin väg

från ditt hus

för ett möte

på solens vildvuxna himmelsängar

IX

Korpen kommer åter

med sagor i sin näbb

när morgonen kommer