Du kom i brynjor
dubbla lager leenden
låtsad, som sagor.

Något måste ge
i sprickorna rann saven
i saven, lögnen.

Stå där som dig själv
rå som höst och lika klar
kanske avlövad

men vinter-redo
redo för kommande vår
och en skir grönska

det vill, livet vill
sprunget ur dig själv
en eftervärme

obändig som eld
den som smälter där är jag
den som står är du.