Belle Isle, 1949

We stripped in the first warm spring night
and ran down into the Detroit River
to baptize ourselves in the brine
of car pars, dead fish, stolen bicycles,
melted snow. I remember going under
hand in hand with a Polish highschool girl
I´d never seen before, and the cries
our breath made caught at the same time
on the cold, and rising through the layers
of darkness into the final moonless atmosphere
that was this world, the girl breaking
the surface after me and swimming out
on the starless waters towards the lights
of Jefferson Ave. and the stacks
of the old stove factory unwinking.
Turning at last to see no island at all
but a perfect calm dark as far
as there was sight, and then a light
and another riding low out ahead
to bring us home, ore boats mabye, or smokers
walking alone. Back panting
to the gray coarse beach we didn´t dare
fall on, the damp piles of clothes,
and dressing side by side in silence
to go back where we came from.

("They Feed They Lion"; Atheneum, 1972
poetryfoundation.org)

-----------------------------

Min tolkning

Den vackra ön, 1949

Det var vår och i dess första varma natt
klädde vi av oss och sprang ner och ut
i Detriot River, för att låta oss döpas,
i dess lake av bildelar, döda fiskar,
stulna cyklar och smält snö; minns att jag
gick i hand i hand med en polsk flicka
från highschool hur våra skrik stumnade
i kylan, steg genom lager av mörker in i
en sfär utan måne, den sista, som var
vår värld, hur flickan gick genom ytan
efter mig för att simma ut, i vatten tömda
på stjärnor, mot ljusen på Jefferson Ave.
och den gamla spisfabrikens tynande högar.
Vänder till slut men ser ingen ö, bara ett
kompakt och stilla mörker, så ett ljus och
längre fram ännu ett, lågt och i rörelse
för att leda oss hem, malmbåtar kanske,
eller rökare ensamma vandrare;
flämtande når vi den grå och grova strand
där vi räds att falla, högarna av fuktiga kläder,
invid varann och tysta klär vi oss för att
gå tillbaka varifrån vi kom.

------------------------------

Philp Levine, 1928-2016, född och uppvuxen
i Detroit ses som en av sin generations
främsta amerikanska poeter. Philip Levine
var son till rysk-judiska immigranter och
började arbeta i bilindustrin vid 14 års
ålder; barndomsminnen från 30-talets
djupa ekonomiska depression, arbetarnas och de
fattigas livsvillkor och de egna erfarenheterna från verkstadsgolvet, kom att prägla hans författarskap. I sin poesi har han också reflekterat över de judiska immigranternas erfarenheter.

Levine skrev ett stort antal diktsamlingar och undervisade under många år vid California
State University, och andra universitet.
År 1995 tilldelades han Pulitzerpriset för diktsamlingen, "The Simple Truth" (1994),
" 'I saw that the people I was working with ...
was voiceless in a way...´/ / 'that I would
speak for them and that´s what my life
would be. And sure enough I´ve gone and
done it. Or I´ve tried anyway´"
(Philip Levine, Detroit Magazine)

Litteratur; poesi

"On the Edge", 1963

"They Feed They Lion"; Atheneum, 1972

"1933"; Atheneum, 1974

"1933: dikter", i översättning av Malena Mörling
och Jonas Ellerström; Ellerströms förlag, 2011.

"The Names of the Lost"; Atheneum, 1976

"Ashes: Poems New and Old"; Atheneum, 1979

"The Simple Truth"; Alfred A Knopf, (1994)

"News of the World"; Random House, Inc, 2009