Efter att ha ägnat mig åt det som kallas självintrospektion tycker jag mig
ha konstaterat att gråten sitter i magen
om man lyckas hålla sin mage avspänd kan de flesta gråtattacker bemästras
men det gäller att vara snabb att vara reaktiv duger absolut inte när man måste vara proaktiv
Efter att nödtorftigt lyckats klara gråtattacker slog mig plötsligt frågan
men var sitter glädjen och hur uttrycks den?
De flesta skulle nog svara genom skrattet och därav finns en uppsättning av uttryck.
Jag minns att Povel Ramel gjorde en klassifikation av olika skratt som naturligtvis var åtminstone ganska rolig man kan inte skriva mindre när man tar upp en ikon inom underhållningsvärlden
Det lär finnas särskilda ashrams dit hågade kan resa för att lära sig skratta i grupp. Men eftersom jag inte känner någon som varit där har jag ingen uppfattning om det fungerar min tanke om detta blir ett kanske kanske inte
Eftersom jag har uppfattningen att en persons attityd spelar större roll eller skall man säga har större inverkan på hur denne uppfattar sin omgivning och sitt läge i livet beslöt jag mig för att anlägga en så välvillig attityd som möjligt och verkligen försöka dra på smilbanden när jag får anledning.
Obs att jag skriver välvillig inte positiv. Detta ord kom att allvarligt missförstås av personer som läst en bestseller med titeln "The Power of Positive Thinking." Ja ja populasen trodde ju att det betydde positiv i allra största välmening.
Egentligen och ett närmre sätt sätt att översätta ordet skulle vara säkert mer i betydelsen att jag är säker på min sak. Mannen som skrev boken råkar nämligen vara djupt troende och när hans råd inte gett önskad effekt blev slutrådet att man skulle vända sig till Gud med en bön. (förf Norman Vincent Peale)
Jag läste boken för länge sedan och fick en mycket god inställning till hans råd som jag minns som handfasta och ibland roliga
Men jag befarar att kontentan av råden blev djupt missförstådda. Jag det är inte lätt att vara för djup för sitt eget bästa Det finns en risk att man drunknar