tårarna rullade en i taget, avmätt som
av en osynlig taktpinne nånstans inne
bakom all febrigt rodnande domnad

okontaktbar hade hon gråtit i dagar



Ett ursinnigt korsdrag slog plötsligt
alla dörrar ur led från sina gångjärn

hon satte sig upp, stirrade ursinnig
på klockan som stannat och sen på
dörren,
innan någon visste ordet av rusade
hon ur bolstret rakt naken ur tiden


Hon sågs aldrig igen, vare sig i liv
eller som kadaver, inte ett fotspår