Om kärleken är rund, vad är då en fågel ? Om livet glömmer, minns och hoppas på samma gång, tänker du då på mig ?

När Chevalier den XII trampar druvor i västra Frankrike, känner du mig då Linda ?

Du vet en bortsprungen gräsmatta tappar sin lust mera än den sista gottan i den kladdiga sommar påsen som du glömde medans du mindes.

På äventyr i granskogen, den mörka, där under himlen. Lät jag Magin släppas fri. Det var fan ballt. Jag fick rundgång av repetitioner, som gamla tanten utan ringen. Fast beslutsam att lämna allt.

Skogen susade i den kalla höstluften. Nu var allt borta, ingen är kvar på jorden nu. Jag minns att jag drömde om dig medans jag levde. I min dröm frågade jag dig.
Lever jag ? Eller är jag död ?

När du svarade. Stannade himlavalvet i universum. Stjärnorna bytte linser i ögats allseende heliga väsen och livet vände åter för mig.

I det ögonblick du sa ja..... Mattias du lever.
Om än som en man som väntar på att livet ska börja eller som pojken utan sin far, med ensamheten tickande som en klyfta där en vacker bro en gång stod.
Representerad mångfalden och det villkorlösa.

Min mor sa Guds vän, min vän, din far.
Det fula är aldrig det vackra min son.
Du är begåvad med vild kreativitet och Guds gåva i ärevarvets tid det är du Mattias.

I den villkorslösa snurriga sanningens tidevarv där kärleken övervinner allt. Inget nytt under solen, min son.

Gud minns.....