En Dikt till Louise

Minnenas svallvågor brusande havsbrus ett lent minne av tidens tand forsar rinner genom skogarna och ebbar ut i åar där jakten precis inletts havsörnen spanar ut över nord isarna medans en flitig hackspett knackar på i herrens tecken

på somrarna var allt annorlunda visst varmare Och ljuset men så mycket fridfullt i luften
idag haglade det smånubb på väg till kaptens kaffet med andra ord whiskey och en kall öl på bordet ute vid sjön där stugan var nybyggd vi funderade mycket på tidens tider

det mesta flykt eller stadigvarande tider av sanningens namn ja herregud sa herren högt för sig själv hm färgerna och ljudet visst var det så att Afrika fåglarna kom nu vilket spektakel men vackert så in i Norden…..