Som en skärva så svår att göra hel. En keramikers gesäll prov in absurdum. Visst du heter Linda, gillar hundar och går tros-lös genom livet. Själv så heter jag Långben och är en fiktiv, tvivelaktig figur.
Vi for på kvällen och badade näck i en Svensk insjö, någonstans i Bodens kommun. Jag tänkte på det konstlade och det naturliga. Visst vi är lite drabbade av våra föräldrar. Som kanske inte gav oss vad vi allra mest behövde. Men vi skrattar ihop. Du skrattar som en blandning av en nörd och en häxa på tivolit i Köpenhamn. Jag dum ler som en blandning mellan dumle cola och förvirrad heterosexuell kille som precis fått fjong och upptäckt tjejer, eller kvinnor rättare sagt. Den unga vackra kvinna du är Linda, är mäktigt men svårt. Din avighet klär dig, men ändå inte. Kanske därför du går tros-lös genom livet och jag Långben går med långa steg mot en framtid så oviss, så oviss.
Men det bästa med oss är att vi är genuint egna. Dvs så egna att vi klarar oss i livet, fast det är rätt så ensamt, eller hur ? Min vän av olika mått inför oss ihop. Inte själva, för vi är lika där.
Åtrån vi har, har ingen annan. En passion i sin linda på väg och dö och väckas på samma gång. Som att livet vänt avigt på kärlek och passion. Tänk om det bara kunde vara rätt och naturligt någon jävla gång. Då hade jag fått dig och blomma ut som den vackraste av rosor. Så eldröda och fyllda av liv. Så passionerat jävla vackra och äkta. Jag ser ju dig Linda min vän, men vågar inte ta steget. Jag är inte rädd att förlora dig. Utan snarare rädd att du förlorar dig själv. Jag är djup och du är 90-tal. Men egentligen är jag en tom tunna i väntan på bli kysst, till liv igen. Och du är Allan i Dalen fast beslutsam att
Värna om din nyfunna frihet. En kvinna det tar ett helt liv och lära känna. Men av bråkdelen av en sekund är du där och sen någon annanstans. Jag tror vi skulle kunna passa bra ihop. Med tre skiljeväggar mellan passion, vänskap och kärlek. Tänk om vi bara kunde få vara istället. Jag tycker om dig som du är Linda. Jag vill inte ändra på dig. Men likt förbannat är vi statyer inför varandra. Ett par på en giftermåls tårta. Hej hurra status "parents" dom jävlarna föräldrarna vann likt förbannat. Eller när drar vi älskling ? Bort ifrån den här jävla stan.
Jag menar jag säger en massa klokheter hela tiden. Du nickar och säger. - Jo men så är det. Medans du visar i handling hela tiden. Och jag... Jag gör ingenting.
Jag tänker det är lite lustigt, kanske. Men om jag säger det. Och du gör det. Blir det inte bra då ? Min älskade Linda ??