Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Älskling

Utanför fönstret lyser solen genom den mjölkvita morgonslöjan och lönnens frostklädda grenar.

Älskling. Jag har inte sagt det än. Men hon är Älskling.

Jag knäpper hennes skjorta, bara så att jag kan föra händerna under det vita tyget, så att jag kan följa hennes konturer. Från magens lena rundning upp mot de mjuka brösten.

Jag viskar stående, med min mun mot hennes hals – jag är din, jag är bara bara din.

Våra ord har alltid vidrört lätt, som en kittling. Som två tungspetsar gör. Som högt gräs mot bara ben. Gör det igen, vill jag säga. Snälla, gör det igen.

Tysta stötar passerar. Mellan hennes hud och min. Vi balanserar lätt, håller våra andetag.

Utanför hennes sovrum sträcker sig ett naket träd. Grenarna snuddar vid det bleka ljuset. Och i taket hänger natthimlen på tork.




Prosa av jba VIP
Läst 164 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2023-05-02 09:06



Bookmark and Share


  Assia VIP
"Och i taket hänger natthimlen på tork", Oj så vacker skrivet!
2023-05-30

  Emanuel Sigridsson VIP
Jag tycker om ditt projekt: att ständigt föra erotik till en ny nivå och det i regnbågens färger. Ett viktigt projekt i dagens kalla värld.

Du balanserar inte bara lust. Du balanserar även kropp och naturens rum.

Texten påminner mig om en tanke hos Heinrich Böll. I kärlek ser man det man annars inte ser.
2023-05-02

    Julia Engström VIP
Wow vilken dikt! Så vackert!
2023-05-02

  Kajan VIP
Närmast andlöst vilar texten, som hängandes i den sköraste av trådar som ej brister. Varje ord är balanserar, men faller ej. Utomordentlig poesi.
2023-05-02
  > Nästa text
< Föregående

jba
jba VIP