Det fanns en stig jag brukade ta, mellan vägen och skogen. Havtorn, ängsull, mandelblom. Det kalla vattnet trängde upp och läckte in i mina skor.

Natthimlen är stum. Jorden hård av tjäle. De rotlösa höghusen vacklar till.

Kartonger på golvet. Staplade böcker. Högar med tidningar. Tomma kaffekoppar. Och de grustagna lakanen.

Skymningsskuggorna bakom träden. Ögonvitor, tänder, mossa och päls.

Räven står orörlig innan den plötsligt rusar.

Utanför fönstret hörs tåget och den mekaniska rösten. Se upp för dörrarna, dörrarna stängs.

Jag springer mellan stammarna. Ormbunkarna slår mot bröstet. Grönskan separerar, delar sig i två.