Vågen viker sig tvärt för grundet
kaskader far upp över strandkantens sten
Barnen sig drar mot det hägrande sundet
snabbare blir aldrig mänskliga ben
Hör vad i fjärran det stojas och tjoas
och vad det ekar i nejderna kring!
Du som vill lystra skall låta dig roas
som aldrig du gjort över sak och ting

Kaffet flyter på lätta lunchen
I magen blir det till en hel ocean
Efteråt vankas den godaste punschen
någon har druckit så långt hitom stan
Sedan av lättja i hängande mattan
gungas det makligt till knakande rep
rofyllt förstås, men vad tog det åt kattan
som vilade under, ack, som hon pep

Oh, vad hondjuret ilsket blänger
ej snar att förlåta en klampande kluns,
solvarm och glad, eller linor som kränger
sedan han kastat sig ned med en duns
Ättika, tättika, vad skall man säga
för att en katt skall bli lycklig igen
Föga det hjälper att hojta och heja
men kanske en ostbit kan blidka den

Barnen kommer från sundet åter
med metspön och hinkar som väger så lätt
Ändå hörs inte en enda som gråter
lyckan står bi om blott dagen är rätt
Kattan har lagt sig till ro mitt på buken
spinner belåtet, är tung som ett troll
vaggas till ro, får sin tigerpäls struken
och ingen förtret spelar längre roll.



7/5 2023