du hade färdats långt
genom hav och helium

du hade färdats länge
för och från två år sedan

du hade skapat mig, närt mig
tröstat mig och dig med mig
kommit för att vinna och rädda mig
och du hade trott på allt

jag blev tagen på sängen i resonemang
don för person sa jag men

en sann drömmares dröm
är för vacker
för en falsk cynikers ord
och bilden av mig i dina ögon

trots att de inte längre var svarta som då
klassiskt svart i tidlöst snitt
utan klädda i fjolårsbrunt
så var bilden av mig i dina ögon

jag undrar vilken färg som var falsk
vilken jag var ansvarig för
när jag blev medskyldig till färden
och delförvaltade av fantasifostret

jag tog dig på sängen
jag väckte dig tillslut
som en omvänd Törnrosa
tvärs över dina könsroller

dina ögon intog en tredje färg när din resa tog slut
mina öppnades när min började