jag river och sliter i det trånga dammiga
varför har de blivit kvar
värdelösa ting staplade på varann
onödiga minnen som vill ta plats

den stora vårstädningen
uppskjuten i årtionden
tog vid i år

tvingad till den jublar själen

befrielsen när jag slänger bråten
berusningen när "dyrgripar"
som "kan vara bra att ha"
möter förgängelsen

Min Vän sicklar ytan
fram träder det rena och ljusa

gömd under ett halvt liv
av intorkad smuts
hade den oförklarligt bevarats

ett par kärleksfulla behandlingar
med väldoftande oljor
och den skiner som nordisk bärnsten

nu kan ni komma
som synar och bedömer
alla kritiker som letar fel
jag har stylat huset