ur Poetiska Signalement
MinnesförlustÅren har gått Dagarna går utan att Han får något vettigt gjort Axel är fortfarande singel Han fyller 90 år i år Och är barnlös Han har aldrig bott ihop Med en annan människa Sedan han blev vuxen Han har bott själv Hela sitt vuxna liv Han är barnlös Det är vad han tror Han har åkt och jobbat Med sitt jobb som plåtslagare Efter veckoschema år ut och år in Som pensionär har han blivit dement På senare år Han minns inte längre Något från sin ungdom Åren har låtit minnen Falla i glömska En myndighet bokar in Hemtjänst besök hos honom Sedan får han veta att några i hemtjänsten Inte vill gå hem till honom För en kvinna har sagt Att han är ganska elak och Att han luktar så illa! De är bara rädda för honom sägs det Det knackar på dörren en dag Hemma Hos honom Det är Stig 68 år som kommit Han säger när dörren öppnas ”Hej Jag heter Stig. Jag är din okände son kul att träffas” säger han ”Jag minns inte att jag har några Barn. Är det verkligen sant?” säger Axel ”Jag bodde hos min mamma under uppväxten Du träffade henne vid en resa till Amsterdam en gång i tiden. Minns du inte det??” säger Stig ”Nej jag minns inte något numera. Jag är dement” säger Axel ”Får jag komma in?” säger Stig ”Nej det går inte. Jag har inga barn” säger Axel Och stänger dörren. Tröttheten över att vara vid liv Och fylla 90 år i år tränger sig på Axel Han sätter sig i soffan och ska precis till att knäppa På Tv apparaten när han somnar in och avlider Hemtjänstpersonal och sonen Stig som insisterat på att följa med hittar Axel sittandes i soffan 14 dagar senare då han inte svarat i telefon Och de konstaterar att han dött en fridfull död! Sonen Stig ordnar med en begravning Och Axel hamnar i samma grav som Stigs mamma Ett helt liv utan minne förkortat på några sekunder! När Herren hämtar hem oss vet vi inte Och kanske är det bäst så!
Taleptox Skrev Den 20230715 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |