Birgit Severin Forslund
14 juli 2016 ·
Delat med Dina vänner

Jag fick denna bild av Evangeliska Lutherska Missionshuset från en poetervän som besökt min barndomsstad Västervik nyligen.
Här gick jag i söndagskola och med mina föräldrar på gudstjänster i uppväxten.
Det finns ju ingen felfri kyrka men här med denna byggnad förknippar jag ett enda ord som en predikant här ständigt upprepade nämligen: "O land, land, land, hör HERRENS ord!" Jeremia 22:29
Idag ville jag vara "en ropandes röst i öknen" som ropar ut detta viktiga budskap i en sargad och slagen värld som kommit på avvägar.

"Vänd om, vänd om till Herren!
O, kom tillbaka, du som går för Jesu räkning
ett sorgebarn ännu!
Om du blott kunde ana
att Gud har dig så kär
Då kom du under tårar
Då kom du som du är.

I dag dig Jesus kallar
Det är så hjärtligt ment
Gör upp din sak med honom
förrän det blir för sent!
I dag, i dag för intet
För intet allt han ger
I morgon kan du vara
Där ingen tid är mer

Det är till Fadrens smärta
Du irrar så omkring
Är det för dig detsamma
och gör det ingenting?
Gud kan dig aldrig glömma
Hans hjärta blir ej kallt;
Du har ej kostat mycket
Nej, du har kostat allt

Ännu han mot dig löper
Med öppen fadersfamn
Hör du ej hur han ropar
Och kallar dig vid namn?
För hjärtats dörr står Jesus
Han som dig återlöst
Kanske du aldrig mera
får höra denna röst.

Han kallar icke alltid
Din tid är ej så lång
I dag, i dag du kallas
Kanske för sista gång
Du kan få dö i synden
Få syndens lön och dom
Men ännu ropar Jesus
Så milt, så ömt: Vänd om!
Anders Nilsson