du smyger bak min rygg

jag känner mig aldrig trygg

du rotar bland mina grejer

litar inte på några tjejer

din misstänksamhet är sjuklig

kan inte alls kallas bruklig

du letar efter minsta fel

går igång, får spel

dina blickar är fientliga

dina rörelser är ej förenliga

med det som är normalitet

inte alls i paritet

du låter len och mjuk i rösten

du försöker vara trösten

i en helt sjuk situation

visar falsk passion

du är överdrivet vänlig

alldeles för omisskänslig

det passar dig inte alls

du får dra en annan vals

på håll jag dig iakttar

min tanke är klar

alla år av manipulation

försatt mig i situation

håller koll på dig

och du på mig

ingen av oss visar

tystnaden prisar

kommunikationen konstlad

tärningen är kastad

vem vinner denna kampen

vem får stå på rampen