Mitt hjärta slår i takten jag går

Jag vet vart jag står men inte vart jag går

Vägen är mörk men doften av drömmen leder mig i sömnen.

Jag vet vad jag vill men inte vart eller hur Marken jag stått på skakar,
här kan jag inte längre stå,
det är fortfarande för långt ifrån för att nå.

I landet mittemellan där allting är osäkert. Mognaden och insikten gror i skuggan. Med tunga steg tar du dig vidare mot ditt mål och hoppas att dina osynliga vingar dig kan bära.

Hänförd av din egen styrka känner du att du livet nu kan dyrka.
Med en självkänsla gjuten i guld känner du inte längre någon skuld.

Kanske ensam just denna dag men vem säger att ensam är svag. Med hoppet ingjutet i ditt hjärta tar du nya steg så lätta.
Du trodde inte det skulle gå, du saknade förtroende då.
Att ge sig hän åt livets vågor kan försätta oss i djupa tillfälliga plågor
När vi hittat vägen ut får vi oftast ett lyckligt slut.
Bagaget är nu fyllt av mod och lust,
av nyfikenhet och kunskapstörst.

Mellan raderna i livets novell
finner du dig själv
Så unik, så originell
Mot dig har du nu lärt dig att alltid vara snäll.