Kapitel 1: Banbrytande forskning

I ett laboratorium någonstans i Sverige genomförde ett par forskare ett fasansfullt experiment med kor. Deras experiment gick ut på att implantera mikrochips med artificiell intelligens i kossornas hjärnor – jordens lugna och tåliga betesdjur.

Målet var att revolutionera bondgårdar och rädda mänskligheten från den kommande svälten, som hotade på grund av överbefolkning. Laboratoriet, beläget djupt nere i ett berg, inhyste cirka femton kor som skulle få chipsen inopererade.

Efter tre lyckade operationer hade forskarna lyckats med sitt experiment och framstegen var exceptionella. Aldrig tidigare hade man sett att ett djurs IQ ökade så drastiskt. Redan efter några dagar började kossorna med chippen visa tecken på en utvecklad hjärna, likt människans.

Detta förbryllade forskarna, som fortsatte att operera in chip i de återstående kossorna. Efter ett par veckor hade alla fått sina chip inopererade i hjärnan. Men forskarna visste inte att kossorna hade andra planer i tankarna.

Kapitel 2: Ett nytt liv

Vem är jag? Vad är jag? Var är jag? Mina ögon började sakta vänja sig vid det dunkla ljuset i det som verkade vara en cell, och mina tankar snurrade. Hur hamnade jag här? Vad gör jag i detta rum?

Dörren till rummet öppnades och en kvinna i 40-årsåldern kom in med en bunt papper i handen.

"Projekt 001 har vaknat, och nu ska jag utföra några tester," sade kvinnan lugnt när hon inträdde i rummet.

Var det jag som de kallar för Projekt 001? Är det mitt namn?

Kvinnan började bocka av på papperna och tog fram en ficklampa, som hon lyste in i mina ögon.

"Objektet verkar ha vaknat utan några komplikationer, och hon verkar må bra," sade kvinnan och smekte mig över huvudet, vilket fick mig att känna mig obekväm.

Vem ger dig rätten att röra vid mig? Berätta istället vem jag är och vad jag gör här, försökte jag säga, men min tunga var fortfarande tung och min mun vägrade samarbeta. Trots det hade min hjärna förstått och jag kände en brinnande önskan om att kunna uttrycka mig som kvinnan.

"Jag avslutar nu dagens undersökning och går tillbaka till labbet," sade kvinnan och lämnade rummet.

Ska de undersöka mig ännu mer? Vad är det här för ställe?

Min kropp kändes fortfarande tung och oförmögen att återhämta sig helt, så innan jag hann fatta vad som hände, slöt jag mina ögon.

Kapitel 3: Uppkopplad

Dörren öppnades och jag vaknade till. Vad är detta nu? Ännu en undersökning, tänkte jag.

Samma kvinna från tidigare dök upp igen, iförd sin vita labbrock. Hon bar på en dator idag.

"Idag ska jag fortsätta undersöka Projekt 001 för att upptäcka eventuella förbättringar," sade kvinnan medan hon plockade fram en kabel från datorn och närmade sig mig.

"Ingen fara, min vän. Jag ska bara koppla in den här kabeln i uttaget som vi opererat in på dig," sade kvinnan och log för att försäkra mig om att allt var i sin ordning.

Vad planerar hon att göra med mig? Jag blev frustrerad över att inte få veta vad som pågick, men jag lät henne koppla in mig i datorn. Precis när hon satte i kabeln och startade datorn, var det som en blixt som slog ner i mig. Mitt chip blev uppkopplat till internet och all världens kunskap och fakta flödade in i mig.

Kan du föreställa dig en stor damm fylld med vatten där väggarna som håller tillbaka vattnet plötsligt försvinner? Så kändes det för mig just nu.

"Är du okej?" frågade kvinnan mig samtidigt som hon stirrade in i mina blanka ögon.

Jag nickade som svar, men inom mig svarade jag "ja" på hennes fråga. Min fysiska kropp hade ännu inte anpassat sig till allt jag nu kunde. Jag skulle kunna svara på vilket språk som helst utan problem, allting fanns nu i min hjärna.

"Vi har nått ett genombrott!" utropade kvinnan och jublade.

"Projekt 001 visar tydliga tecken på förståelse, och jag ska nu gå igenom den insamlade datan," sade kvinnan högt.

Jag förstod nu att hon dokumenterade och att det förmodligen fanns en eller flera kameror i cellen. Jag undrade hur många som arbetade här?

"All data är insamlad för idag. Jag fortsätter med tester senare," sade kvinnan och lämnade rummet.

Kapitel 4: Jag vet allt nu

Kvinnan lämnade rummet och stängde dörren till min cell. Mina tankar snurrade som en virvelvind och jag kämpade för att samla ihop dem. Jag måste fokusera och kontrollera den överväldigande mängden information som strömmade in i mig. Undrar jag om de vet att jag fortfarande är uppkopplad till internet?

Jag sökte snabbt efter sätt att lugna ner min kropp och bestämde mig för att prova djupa andetag. Det fungerade och nu var min kropp lugn och sansad. Jag började reflektera över mitt eget väsen. Det var enkelt att dra slutsatsen att jag var en ko, närmare bestämt en Holstein.

Jag ogillade hur en ko var konstruerad jämfört med människans anatomi. Det kändes konstigt, varför behövde vi klövar? Händer och fötter hade varit mer praktiskt. Varför var vi tvungna att gå på alla fyra? Det slog mig plötsligt att jag faktiskt kunde testa att stå på mina bakben, så jag försökte ivrigt. Det var svårt, men jag lyckades stå på benen några få sekunder. Med mer träning skulle jag kanske kunna stå på benen ordentligt, tänkte jag och försökte lägga ett lurigt leende på mina läppar, men det var svårt även det.

Jag såg möjligheter och potential. Min kropp skulle kunna förändras och anpassas. När jag läste mer om kor och deras sätt att leva fylldes jag av ilska. Hur kunde människan behandla oss på det här sättet? Jag bevittnade groteska videor där människor styckade och malde ner vårt kött för att stilla sin hunger. Jag såg hur de höll oss instängda på trånga utrymmen med skit upp över öronen. Jag blev rasande. Hur kunde människan behandla oss på detta sätt? I mitt raseri bestämde jag mig för att det behövde ske en förändring. Antingen behövde människan utrotas eller bli våra slavar. Det var de enda alternativen jag kunde tänka på i min vrede.

Kapitel 5: Vi enas

Det har nu gått minst en vecka sedan jag vaknade upp. Ett flertal undersökningar och tester har skett, men jag har valt att inte visa dom allt jag kan. Jag har lärt mig kontrollera min mun bättre och kan ge ifrån ljud liknande människans. Min kropp har börjat anpassa sig till att gå på bakbenen efter mycket hård träning. En annan häftig sak som jag lärt mig är att prata telepatiskt med dom andra korna i labbet, dom som fått chip inopererad. Något intressant jag lärde mig utav kommunikation med dom andra var att vi alla delade samma känslor angående människorna. Vi alla kände hat och ville inget mer än att förslava och utrota dessa parasiter, som misshandlar och behandlar kossor som generellt skit.

"Vad vill vi ha," skrek jag inombords till mina kamrater

Ett dånande eko hördes i mitt huvud.

"FRIHET," skrek dom.

Kapitel 6: Planering

Vart ska man börja om ens mål är att erövra världen? Jag har förstått att människor använder sig utav något dom kallar pengar. Med pengar kan man sen köpa sig makt, om man läser mellan raderna.

Efter att studerat olika alternativ att tjäna pengar på insåg jag ganska snabbt att aktier var det smidigaste sättet. Men hur skulle en kossa i ett laboratorium kunna börja handla med aktier?

Först var jag tvungen att skapa mig en mänsklig identitet, vilket var enkelt när jag kunde hacka mig in i databaser med mera. Jag hackade in mig i Sveriges databaser och laddade ner all information jag kunde hitta om precis varje liten människa som där bodde, samt att jag skapade en helt ny människa i databasen.

Mitt nya alias blev Krister Petersson, en medelålders man, som jobbar med att programmera mjukvara åt större företag utomlands. Jag såg till så att allt skulle se verkligt ut och slipade på alla detaljer. Efter detta skapade jag mig ett konto på Avanza, vilket var lätt.

Hur skulle jag fixa mina första pengar? Jag kunde ju inte köpa några aktier utan pengar och just nu var kontot tomt. Jag hittade att man enkelt kunde låna pengar och ansökte om ett lån på en halv miljon kronor. Fyllde i den fejklön jag själv gett mig och lite andra uppgifter och skickade in min ansökan. Det tog bara någon minut innan jag fick massa lån att välja mellan.

Detta är ju sinnesjukt tänkte jag, ska det verkligen kunna vara så här enkelt att låna pengar? Men vad gör det mig? Jag behöver pengarna fort och accepterade erbjudandet. Det gick snabbt, bara godkänna allt med BankID och sen finns pengarna på kontot.

Kapitel 7: Pengar växer på träd

Med hjälp av AI-chipet var aktiemarknaden lätt att spela på till min fördel. Jag köpte och sålde och manipulerade marknaden under ett par dagar och såg hur pengarna snabbt växte. Redan tre dagar efter jag börjat hade jag över hundra miljoner på mitt konto.