Jag drömmer, pumpar dopamin i kroppen för att dämpa
Försöker behålla en stadig fasad utåt
Men mitt inre har kollapsat
Känner ingenting längre, existerar ej

Min kropp känns så långt borta
Mitt sinne har tappat all glädje
Jag gråter, skriker, vill inte mer
Orkar inte med livet
Känner ingen lycka
Önskar det fanns ett botemedel
Men tiden har blivit min fiende

Önskar mig bort, vill slippa allt
Ångestladdad in i märgen, hjälp mig
Rop ekar i tystnad utav rummet
Orkar inte mer, livet är en tragedi
Depressionen är ett faktum
Jag ej längre kan sopa under mattan