Är det inte konstigt att så få av oss "poeter"
inte skriver mer om katastrofen med klimatet,
som nu drabbar alla på den blåa bland planeter?
Är det dåligt samvete som ligger oss i fatet? 

Om Ukrainakriget skrivs det, om coronapandemin,
skjutjärnsgängen, knarkkartellerna och främlingshatet
liksom kärnkraftsvapenhotet och ekonomin.
Varför skriver inte fler om katastrofen med klimatet?

Katastrofen med klimatet, vetenskapligt evident
fastän falskt förnekad som politisk reaktion
är ju uppenbarligen emotionellt ekvivalent
liksom jämförbar med sprängstoff för poetisk kreation.

Dikter saknas här om katastrofen med klimatet.
Poesin kan forma känslor, tankar och program.
Vi "poeter" måste komma ut från isolatet
och beskriva verkligheten, drömmen och vår skam.