Nu är det åter mitten av augusti
och jag är snart nog sjuttinio år.
Det är väl inget konstigt. Tiden går,
en regelbundenhet med mycken tröst i.

Jag kanske hänger med när jag är åtti
i mitten av september nästa gång
och ungefärligen med samma sång
som denna konstruktion med rim och mått i.

Mitt liv har varit fredligt, gott och fritt.
Jag har fått mogna sakta under tiden.
Nu skriver jag på nytt augustis mitt.

Ännu en vår och sommar är förliden
och solen har gjort färdigt varvet sitt.
Snart kommer hösten, sedan vinterfriden.