"Guds" stråke stryker redan höstens strängar
som dova stråkdrag på en violin.
I ekona av sommarmelodin
flyr ångan bort från sommarns hav och ängar.

Saknadens stråke styr augustikvällen.
Ännu en sommar lider mot sitt slut.
Vemodigt tonar sommarljuset ut
och tonen mörknar i violoncellen. 

En sommars stråkdrag är ett juniljud.
Redan i juli ändras fonetiken
och i augusti anas fågelskriken.

Är våra minnen som vi lever "Gud"?
I evighet hörs sommarljudmystiken
som strängaspel i sommarljusets skrud.