Sitter och njuter av en öl med Peter. Vid hans hus vid Kungshamn (smögen) med Per’s vits ringandes i öronen ”bögen från Smögen som sög sig förmögen” Jag hade precis rullat in med bussen. Vi går way back från fiskhamnen tiden. Torsdags öl och hela den grejen. Iaf, jag va där och vi åt lite mat, klockan kan varit runt 2 tiden. Jag avnöt en si sådär flundra med remuladsås och typ färskpotatis. Medans Peter slurpade i sig sin stek. (han kommer döda mig om han får reda på att jag väljer dessa ord för beskriva honom i början) men skit samma. Min text, mina ord och allt de där.
Vi rullar hem till honom efter ett tag. Sitter och testar alla hans favorit öl (aka billig skit) och han berättar om ett traumatiskt öde/kanske öde för honom. Han öppnar upp om hur han kanske är homosexuell osv och jag tänker liksom okej, så varför säger du det till mig? Bög eller ej, spelar roll liksom så länge du är du. Iaf. Han har inte haft en tjej på ett tag och är lite plufsig, ganska fet om man ska vara ärlig och jag tänker att de är antagligen skit ölen du dricker som fyller dig med Östrogen men skit samma. Han verkar rädd samt oförmögen att göra något åt detta öde. Kanske är lite värre på öarna att vara bög än i GBG? Vad vet jag. Iaf jag tar det hela med ro och dricker Peter’s öl och naturligtvis måste vi prata lite fiskhamnsskit så vi båda lägger oss på rätt våglängd. Nu Peter tar en enorm risk här eftersom jag är psyko och han är normal. Vann vid normala saker som fylla och kul. Medans jag är van vid kaos och fullständigt vansinne. Iaf. Vi beslutar oss för att gå ut och gå lite igen. Han visar hur fint det är här omkring och jag pratar om att jag kanske ska flytta dit. (normalt jävla snack, men vänta bara).
Ett par timmar till går och vi finner oss själva tillbaka i Kungshamn och sitter på ett ställe och dricker mer öl (vin i mitt fall). Och vi landar vid frågan om kvinnor. Jag nämner att jag är på turné nu via poeter.se och basically knullar allt som ber mig. Detta greppar Peter’s intresse till max och han ser ut som ett barn på julafton hela tiden. Tror inte han riktigt hörde vad jag faktiskt sa. Men skit samma.
Det blir senare och senare och vi dricker mer och mer. Vi hamnar på en klubb i Kungshamn (jag har varit där innan men de va minst 10-15 år sedan) Vi dansar på dansgolvet, alla kvinnor tittar på mig med avsky och jag tänker, okej, fram med psykopaten då…
Peter försöker säga en massa saker till mig men jag kan inte riktigt lyssna. De är en ung kille med backslick på dansgolvet med brunkavaj som ser ut som en rikemans knös. Och jag hör gonggongen ”ding, ding, fight”. Jag stutsar ut på dansgolvet, runtomkring honom flaxar som ace venture i pet detective. Och naturligtvis så flyr alla gold diggers runt honom. Men till min stora förvåning och tillslut ilska så rör detta inte honom i ryggen alls. Jag är dryg, provocerande, avskyvärd men killen ger mig chans på chans på chans. Bjuder mig på dricka i baren, också. Jag blir riktigt sur och säger att jag vill ha champagne men det har dem inte.
Jag blir ännu argare. Jag river killen ett nytt rövhål medans han är lugn, artig och tillmötesgående. Tillslut är jag för full, för trött, för gammal, jag ger upp för hans artighet och charm. Säger som det är innan jag går. De är hög musik så jag skriker det i örat på honom.
”Du, jag såg dig och ville hata dig eftersom du har en massa gold diggers och pappas pengar”
”ja, jag fattar”
”hållkäften”
”okej”
”du är ta mig fan en bra person, de finns ingen anledning för mig att hata dig alls. Jag vill bara säga från en fattig jävel njut av dina pengar och va försiktig med gold diggers”
Han tittade bara på mig och gav mig en kram, sedan försvann han.
Försökte hitta Peter men fanns ingenstans. Jag va uppe och nere. Nu va rikemans pojken borta också. Skit också, vad för falsk hjälte är jag? Suger de rikas kuk, men han va en fin kuk… nå jag, skit samma. Idiotiskt full som jag va och klocka va la typ 3 på morgonen så tänkte jag. Jag vet, jag drar hem till Peter. Hur svårt kan de vara?
hahaha… och folk säger idioti inte är konst!
Jag kryper upp för denna väg, denna väldiga uppförsbacke och svär och trillar över och sparkar och spottar och fräser. Krypande på alla fyra men ändå behov av att hålla i vägräcket. Tillslut hittar jag hans hus (än idag ingen aning om hur det gick till).
Kryper in på botten våningen. River allt medans jag försöker komma upp för trappan. Vaser med kaktusar och annan skit faller över allt.
Tillslut så kommer jag upp. Hittar en stor fin soffa att slagga på. Jag somnar.
Vaknar (halvt) av att jag spyr. De rinner ur mig som något slags vattenfall. Och jag somnar om. Men de fortsätter och fortsätter. Till slut en nykter tanke. Jag är inte hemma. Oj då… inte bra… Så jag kravlar mig själv upp. Döden runt mitt huvud. Stapplar ut till toaletten i hallen. Flänger upp dörren och spyr i tolaholken. De bara väller ut ur mig. Allting. Horandet. Drickandet. Mitt beteende mot folk som inte förtjänat det. När jag är klar så spolar jag. Tittar mig själv i spegeln. Tvättar ansiktet. Faller bakåt. Hela toaletten krossas. Vatten över allt. Jag försöker pussla ihop en trasig toalett klockan gud vet vad på morgonen hon någon jag knappt känner, med blodiga händer pusslar jag ihop skiten. Tillslut så slutar det till och med rinna. Jag staplar utmattat till soffan igen. I en kall kladdig smet lägger jag mig.
Sover.
Sen så hör jag Peter’s yrvakna steg på väg ner.
Jag betalade 10.000 för toaletten. På något mirakel så lyckades Peter rädda soffan. De va en 25.000 kr plus soffa som jag hade använt som spyhink.
Och det va sista gången vi sågs.