En ensam själsligt krossad man sitter i egna tankar, i ett rum där lampan aldrig släcks.

Det ljus som aldrig slocknar, för fram minnen alltför färska, alltför jobbiga i mannens mörka värld, likt dammigt gammalt stoft.

Även då han för en stund blundar för att försöka fly sina sinnen, märker han att hans drömmar åter spräcks.

Mannen när en helt omöjlig önskan, att än en gång, bara en endaste gång åter få känna sin lilla sons underbara doft.