Det är amalgamtiden;
svettsblå blickar skär
genom den porösa massan
tankar som kristallint
formats av omständigheter
utanför höljet
resonerar med verkligheten

Vi fokuserar på det rostiga,
det som aldrig går ur tiden
svettiga kroppar som rör sig
bågformade himalvalv
som köttigt öppnar sig

Vi förlorade allt när Rom föll
vi bönfaller Mammon
och allt som hör till

Industrialiserade lögner på löpande band;
T-fordens hegemoni,
det kostymklädda prästerskapet på Wallstreet
Nasdaq, Dow, Stockholmsbörsen
vi åt allt
och medklassen växte sig fet

Nu sitter vi fastklistrade i molntjänster
våra själar för allmän beskådan och slutförvar
vi är hyperconectade med allt
ett elektroniskt mycel som har spridit sig över jorden
Pengar staplas på hög av drakar
som färdas mellan elfenbenstornen på privata jets

Vi brinner men lågan är tyst
vi har anfallit på alla fronter
vi skriker ut allt på en gång
går på alla lögner
propagerar mot allt
invandrare
kvinnor
män
konstnärer
mig
vi omfamnas av hatets
och
säkerhetens brutala hypokondri

Om vi går under nu
smeker vi ironin till sömns
och ljudet av vår gråt
kommer aldrig att höras
vi kommer att försvinna i ett stackato
av dämpat vinylknaster