Det hade väl gått ett par veckor in på vårterminen i klass 4/4, alltså sista terminen i läroverket, när David upptäckte att han inte var välkommen på biologilektionerna. Den här dagen stod läraren Grisen som vanligt i dörren till lektionssalen och välkomnade eleverna. När David skulle passera honom, som vanligt med en nonchalant nickning, ställde sig Grisen i vägen.

-Brorsson kommer inte in, sa han.

-Vadå kommer inte in?

-Jag har fått nog av Brorssons divalater och  oförskämda attityd. Brorsson är inte välkommen på mina lektioner. Brorsson har sannerligen levt upp till sina C i ordning och uppförande hela det här läsåret, jodå, jag har tagit del av det betyg som medföljde herrn från Dalhalla för tre år sedan!

Han var röd i ansiktet och talade ansträngt med tillbakahållen vrede.

-Aldrig?

-Nej, Brorsson får tillägna sig kursen på annat sätt, stötte han fram, här finns ingen plats för rötägg!

Och han menade allvar. David gick till varje lektion, men blev aldrig insläppt under resten av terminen. Han kunde inte påminna sig någon speciell händelse som kunde fått det att rinna över för Grisen. Det måste ha varit så att måttet bara blivit rågat till slut. David gjorde aldrig något åt saken. Han klagade inte hos rektorn eller så. Han sa aldrig något om det hemma heller. Kompisarna i klassen tyckte alla att han skulle åberopa sin rätt till undervisning, men han orkade inte strida för sin sak. Innerst inne visste han ju att det ändå fanns visst fog för den exempellösa bestraffningen. Han kunde verkligen gå folk på nerverna, det var han medveten om. Det var ju en attityd han lagt sig till med för att undgå mobbing och social utfrysning. I kompisarnas ögon var han nu en martyr. En tuffing som fick lida oförskyllt men som inte lät sig knäckas. En kille som gick sin egen väg även om det innebar raffinerade konsekvenser. Med tiden gick det emellertid upp för honom att han skulle bli underkänd i biologi. När den sanningen infann sig på allvar, blev han uppriktigt bekymrad. Han var säker på att hans betyg i alla andra ämnen skulle komma att se riktigt bra ut. Men ett underkänt betyg skulle innebära att han kunde säga good by till realen! Han visste verkligen varken ut eller in. Såg ingen lösning. Förstod bara att det skulle få hemska konsekvenser på en rad områden. Inte för att han planerade att läsa vidare, inte direkt i alla fall, men fyra år i plugget utan att få en examen …? 

Veckorna gick och examensdagen närmade sig kusligt snabbt. David hade inte riktigt kläm på hur det hela skulle gå till, förrän hans klassföreståndare en dag släppte nyheten om muntan. 

-Ert slutbetyg kommer inte bara att avgöras genom de skriftliga prov ni lämnat in under läsåret, förkunnade han. Ni ska idag få veta vilka ämnen ni ska upp i i muntan.

Det blev ett konfunderat sorl i klassrummet. Långt ifrån alla hade tidigare noterat den här lilla detaljen.

-Jag vet att vi pratat ingående om detta tidigare, men ni är ju inte alltid så uppmärksamma, så det förvånar mig inte ett dugg att ni nu tar emot den här informationen som en total nyhet. Men lyssna då nu för en gångs skull. På examensdagen kommer ett examensvittne från Skolöverstyrelsen att närvara i klassrummet. Vittnet kommer att ha mandat att, ska jag säga det rakt ut, ja, att helt avgöra vilket betyg som ska sättas på er i det ämne som muntan gäller. Ni kommer nu, under den här lektionen, att alla få veta vilka ämnen ni ska upp i. Det innebär att ni har tre veckor på er att förbereda er. Muntan innebär, som namnet antyder, att ni muntligt ska redogöra för ett avsnitt i kursen.

Han började ropa upp dem alla i tur och ordning …

-Brorsson Biologi!

Hela klassen utbrast i ett gapskratt. Det var det roligaste och mest förunderliga som kunde ha hänt.

-Biologi, ropade Lövet, ditt älsklingsämne snillet!

Själv satt han som bedövad. Biologi, vad …?

När de kom ut på skolgården, samlades hela klassen omkring honom.

-Vad tänker du, sa Classe.

-Nä, jag vet inte … muntan, jag … äh, det är lite chock du vet …

-Du har ju haft tur som en tokig, skrattade Bengan, nu är det ju bara att du lär dig boken utantill, ha ha …

-Han har rätt snillet, på allvar, hur svårt kan det vara, tre veckor, jag fick också Biologi, vi kan hjälpas åt.

Pucken tittade honom stint i ögonen.

-Vi kan ta alla håltimmar, du och jag, och nån timme efter skolan varje dag. Vi läser samma kapitel och så förhör vi varandra, du, det kommer att gå!

Långsamt började det gå upp för David att han verkligen haft en otrolig tur. Det här var ju hans chans till en examen! Pucken hade rätt, det var bara att ge sig den på att fixa det.

-Jag är på Pucken, så klart, det gör vi, tack din rövare …

Medan de rådslog fick de se Grisen närma sig. Alla blev tvärtysta. Grisen gick rakt fram till David, gnuggade händerna framför hans ansikte och sa med ett stort, elakt flin över hela ansiktet

-He, he, jag ska köra Brorsson i Biologi!

Synbart nöjd gick tjockisen sin väg.

Pucken höll ord. Varje ledig stund pluggade de biologi tillsammans. Vid bra väder låg de på gräset i Stadsparken och solade samtidigt. Glass och människokroppen, en oslagbar kombo. När examensdagen var inne, fanns det ingen nervositet över huvud taget. David visste att han skulle klara vilken fråga som helst om svaret fanns i boken. Grisen var närvarande förstås och klassföreståndaren. Vid deras sida, bredvid katedern, satt en äldre man i grå, glenncheckmönstrad kostym. Examensvittnet. För många blev muntan en obehaglig upplevelse. Det handlade inte om att svara på en enkel fråga, utan mera om att redogöra för ett avsnitt, eller ett samband …

-David Brorsson!

Han ställde sig upp bredvid sin bänk.

-Redogör för kroppens alla körtlar och deras funktioner!

Grisen hånlog elakt när han kastade ur sig uppgiften.

David räknade upp alla körtlar i kroppen och beskrev utförligt deras uppgift, funktion och även vilka åkommor som kunde vara förknippade med var och en av dem. Det sista ingick ju inte i uppgiften, men han ville ”plåga Grisen maximalt och ge igen för dennes tarvliga inställning till läraruppdraget” som han senare beskrev det för killarna.

Medan han under gott och väl fem minuter rabblade sina kunskaper, sneglade han på Grisen och njöt vid åsynen av hans ansikte som bara föll ihop av häpnad och besvikelse.

-Den eleven ska AB+ i Biologi, minst!

Det var examensvittnet.

När David satte sig, genomfors han av ett sällan upplevt välbehag. Han smakade segerns härliga sötma samtidigt som han andades ut efter månader av vånda och obehag. Än en gång kände han tydligt av det förunderliga mysterium som så ofta tog honom in i och igenom ovanliga för att inte säga sensationella upplevelser.