Jag lockas till att leka
med uppfattningen;
det som är kvarvarande
i ruinens sprickor - kittet som höll det samman

Bladens nerver bränner
i takt med tankens
formulering,
orden slingrar sig
runt våra handleder;
en icke helt färsk fraktur
föreligger

Vi förenas i syntaxens ingenmansland
och håller andan under kompileringen,
håller ett gemensamt andetag
i våra försvagade händer
i väntan på utfallet

Vi fragmenterar våra samveten
och låtsas att världen är ung,
stretar mot moralen
och den blåskimrande skärmen;
dansar på legerade koppartrådar
med kiselsmak
som pläterar gommen

Drar oss till lustens frenesi,
låter våra opulens
styra oss;
självförverkligandet
som självklart mål

Meningslöshet i den verksamma
overksamheten
upphandlade förhandlingar
på löpande band;
serverhallar
med multipla kopior
av det hyperbanala
i digitalt slutförvar