Nu vill jag inte mer.
Igen, för vilken gång?
Isen rämnar,
visar mig en möjlig väg.

Innan ängen blommar
och fåglarna kvittrar,
ska vattnet fylla mina lungor,
hjärnan slockna, hjärtat stanna.

Men jag vänder hem
och sätter klockan,
till ännu en dag
med vassa kanter,
tryckta mot min strupe.