In genom valvet, till stensalen,
korset på väggen.
Jag vill bikta mitt liv,
men prästen är på dop.
Har inte tid för mitt skälvande väsen.

Jag tvivlar på himmelen och jorden,
på köttet och anden.
Prästen stänker vatten
på lilla hjässan,
ber en bön
om befrielse från det onda.
Men barnet gnyr,
har ingen tro.

Utanför står dödgrävarn
med spaden knäckt.
Ledbruten och förbannad
på den som gått bort,
som valde kistan
framför urnan.

Jag står stum
och skriker inombords.
En skärseld
som aldrig slocknar.