kall som en död sill sa man om henne
på klostret, ingen eld alls för kyrkan,
ingen inlevelse i bönen eller andakten

men rosorna längs murarna runt om
växte som aldrig förr sen hon kom dit


Ingen såg sambandet förrän hon
svimmade i knät på en riddare på
genomresa via tavernan en dag

- hon skulle bara hämta en kruka
honung från grannklostret när
deras vägar bokstavligen korsades