Nu skall jag förtälja om gången när mor min
tog med mig på kafferep vid Bear Butte Creek
där snälla fru Alice så rart tog emot oss
av modet rätt klädd i dess senaste skrik
Hon hade sex döttrar, och alla var vuxna,
men oj vad de gäspade, höll sig knappt samman
En drack på en whisky, en annan drack vatten
tre andra drack öl i den finaste gamman

Fru Alice’ cigarr satt i leende munnen
och rykte som skorstenen på ett palä
Vid farstun stod stadens poliskår och sträckte
sig spänstigt i leder som knoge och knä
Vad gör dessa här, sade jag, ung och häpen
förstod inte tigandets guldvärde, nej då
och tittade snopet när grannpojkens pappa
kom tung nedför trappan, och ropade Hej då

Jo, det skall jag säga dig, mälde värdinnan
och langade åt mig en nydiskad kopp
Hört talas om hajen, den farliga, lömska
som tänderna sätter i psyke och kropp
Den anfaller oväntat, kanske syns fenan
just innan man lamslås av hungriga hugget
Med puffran kan mänskan dock motstå det mesta
så även det giriga, nafsande tugget

Så hajen finns här, alltså, skrattade mor min
och slängde en blick över torraste plank
Och tänk om vi sjunker, vad blir det då av oss
for ur ena värddottern, utsträckt och slank
Då rynkade Alice sin panna och väste
Av strunt har jag aldrig hört mer från dig, Edith
Nu sköljer du svetten ur panna och kläder
och resten av dagen kan gott du ta ledigt

Och sedan berättade Alice om hajen
tills öronen långa som strån på mig blev
Att djuret var farligt, det hade jag vetat
men kanske att hon litet grann med mig drev
Du såg väl poliserna, svarade mor då
Seså, drick ditt kaffe och ta dig en kaka
och tacka fru Alice som vänligt bjöd in oss
Vi måste den gesten få gälda tillbaka

Mor log så besynnerligt, först då jag tänkte
att hajen de talade om kanske var
en helt annan varelse än den i havet
Ett monster på land, som bröt varje försvar
en nafsande, girig och tuggande fasa
som utmanad visste att vinna, försvinna
Det slog mig att dråparen lika väl kunde
ha varit en man som en våghalsig kvinna

Ja, så är det kanske, en dag fick jag höra
av morbror Eugene, när han spelade kort
och jag stod bredvid, såg de två röda essen
som liknade jordgubbar, tindrade stort
Hur går det för korthajen, hördes från köket
där mor stod vid pannan, i färd med att steka
och tanken om farliga bestar och mänskor
föll bort ur min håg för att aldrig mer leka.



10/8 2023