Håller mig helst till det vackra och goda.
Fulhet och elakhet skrynklar mitt sinn.
Skönhet och godhet, det vill jag förmoda,
hindrar att dumheten tränger sig in.

Vanligen vill man ju ömka och klaga,
skylla på andra och hota och slå,
önska åt helvetet andra att draga,
bränna och banna, förinta och flå.

Söker mig hellre till det joviala,
borta från allsköns förtretlighet
till toleransens förnuftiga skala
från barnajoller till senilitet.

Trots det inträffar ibland att jag kokar
över av ilska och indignation
och blir som övriga töntar och tokar
som infekterar sin ordproduktion.

Strävar att nå harmonier i dikten,
skriva ordentligt med måtta och sans,
rim och reson som kan lätta konflikten
och skapa humanitet och balans.