Den inbilskhetens översittarstil som väcks, 
när självupptagna önskar annonsera  
sin inskränkthet och enögdhet med mera
är simpelt mindervärdighetskomplex.

Att låta högst och värst och alltid synas
är vederbörandes levnadsessens
och själva villkoret för existens.
En egoist finns inte för att tynas.

Den som är ytterst hård och övervärdig
är innerst inne bara dumt nervös
och verkar ännu inte riktigt härdig.

Den mindervärdiges komplexitet och klös
är känslomässigt överpretentiös.
En ödmjuk människa blir aldrig färdig.