daggen på skorna torkade aldrig, men det
var det sista hon kom att notera den natten



En tom skål, den ställdes framför henne,
fast egentligen emellan henne och gästen
som aldrig satte sig mittemot, väntad men

...

så med händerna i knät satt hon, tittade
torrt rakt fram, ut,
fast egentligen in nånstans i tomma intet

När den plötsligt dröp av fukt i skålen,
knallröd, vackert prickig av vita märken