Låter din nattsnö gnistra

Stillar stormen medan isen snarar grenarna


Och det är vinterstilla

vid gransuset ovan flyktigt sjungande isar,
vid tusentals frusna tjärnar i skogsgläntor


Vinterfälld,
rimfrosten biter tag i grenverken
likt vi hör våra knarrande steg tystna

Lyssna.

Tyst nu snöfall,

här invid granen äter Vinterfågeln för sitt liv
medan Döden vill säga något om sorgerna:

- Var den som blev född till snö i ständig tö,
den världen skyfamnat iströdda spillrors svar
och lämnade mig kvarad, hållbar likt trindsnö,
en så allenad, lämnande sorgen över fel gravar

Väljer i tårar ett dött hjärta framför ett sjukt

Sista synen ömmar marken av blod och sten
och kisar över denna så tunnsådda skönhet
järnnätterna fryst fast inne i mörkrets sken

Vill äga mig intet bortom Frid, dvalans ändetid,
vill något högre viljornas lågor sänt här inbränt

Väljer i tårar ett levande hjärta före ett dött