Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mer jul

ge mig, mer jul
kan fortfarande se honom, den gamla galningen ge allt …
mer jul ge mig, mer jul…
Hela skolan klappar i takt
mer jul ge mig, mer jul…
Lite klappar vi för att det är najs med någon som brinner för något och låter det liksom komma ut som något från själen, men mest klappar vi för att han är en gammal gubbe som är lite av ett skämt…
en gång till, en gång till, en gång till skanderar vi
mer jul ge mig, mer jul
en gång till, en gång till, en gång till
han måste någonstans djupt inne veta att 90 % av applåderna är liksom ett skämt en hädelse mot hans kärlek till sång, men kanske inte? Man skall aldrig underkasta människors självförnekelse. Gylfen öppen och allt. Gammal tokig gubbe, med ett helt liv, och så jobbar han som vaktmästare på en liten piss skola i Lerum.
så jävla sorgligt, men också lite roligt… en gång till, en gång till, en gång till, men nu skrattar vi mer än hurrar… gubben skrålar fram mer jul ge mig, mer jul en gång till…
ett märkligt hat smittar av sig på mig, som när jag kastade is boll efter is boll på den där killen, som tyckte vi skulle stoppa kuken i röven på varandra i dagis, hör hur det ekar i huvudet på mig ”min pappa har visat mig detta” aldrig sett hans pappa men har en god ide om vad jag skulle göra om jag någonsin träffade honom. Grejen att då, 7 år, vi visste liksom inte bättre. Men nu när jag släpper ut all min ilska mot honom, för något hans sjuka pappa lurat i honom, svinhårda is bollar på låren där svider det godast, stenhårda jag maler på honom tills han börjar gråta, fortsätter ett tag till, sedan slutar jag och går…
eller när fimpen, som vi kallade henne, kanske rent ut sagt va jag som myntade det namnet, när vi skanderade ut henne ifrån sin egna lektion
”Fimpen, fimpen, fimpen, fimpen, fimpen” i all oändlighet, tills hon brast och gick, den va helt och hållet på mig iaf, den va 100 % jag som drog igång.
jag ville må dåligt, men hade det här härliga hatet som kittlade bort den känslan.
Några år efter dog hon i lungcancer, vet fortfarande inte vad hon hette, alltså på riktigt.
En gång kastade man dart pilar i pannan på mig, alla skrattade. Alla utom jag.




Fri vers av Alexander Gustafsson
Läst 84 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2023-09-29 09:32



Bookmark and Share


  blimp VIP
Fy så hemskt. Hemskt bra.
2023-09-29

    ej medlem längre
oj, det skrivs för lite om skolan. samma för mig, det är för mycket trauma. och min hjärna hade inte fulländats än. jag sov 2 timmar ofta, spelade dataspel inpå småtimmarna, var som en zombie mest i skolan och hemma (föräldrarna frågade "hur var din dag?" jag grymtade bara)... pratade med lärarna dock, så de visste att jag var klok, även om jag aldrig gjorde läxorna... tafsade på en tjej, hennes brorsa slog mig i ansiktet. än idag flipprar det ögonlocket ibland. blev inget blåtira. nej, jag kan inte skriva om den tiden. har inga minnen kvar, förutom trauma i kroppen. i själen. får ångest av människor. och ingen terapi nej... fick frågan "har du sett någon med stark ångest nån gång?" då hade jag haft det hundratals timmar, nu tusentals...
2023-09-29

    ej medlem längre
adolphson-falk gjorde skivan "vidare" för nåt år sen, riktigt bra akustiska versioner <3 ok nu ska jag läsa resten...
2023-09-29
  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson