Jag tänker mycket på Jakob Schmid nuförtiden.

En, enligt egen utsago, helt vanlig man som trodde på ordning, reda och sunt förnuft. En man som ogillade när andra människor bröt mot regler och exempelvis skräpade ner på den skola där han arbetade som vaktmästare. När det hände ingrep han resolut, höll kvar den som kastat ut papper från balustraden en trappa upp och såg till att de fick sina straff.

Många av oss kan säkert känna att vi behöver fler människor som Jakob Schmid i samhället idag. Människor som gör det som är rätt, som ingriper där någon bryter mot reglerna och ser till att de som kastar papper omkring sig straffas för vad de gjort.

Det är mer sällan vi försöker leva oss in i andra människors liv och handlingar. Försöker förstå varför de gör som de gör, vad som driver dem, vad de vill, vad konsekvenserna blir av VÅRA handligar eller icke-handlingar.

Jakob Schmid var alltså vaktmästare och såg två ungdomar kasta ut papper från andra våning på skolan där han arbetade. Ett solklart brott mot skolans regler. Jakob var också övertygad nazist, tidig medlem i SA och senare nazistpartiet. Som en del av SA hade han deltagit i gatuslagsmål, progromer, plundring, förnedring och mord i strid mot gällande lagar. Som medlem av nazistpartiet var han en del av en organisation som begick vidriga och systematiska brott mot mänskligheten.

Men den här dagen 1943 ser han alltså någon skräpa ner och gör något åt det. Enligt sitt eget vittnesmål enbart för att de bröt mot reglerna.

En av dem som kastar ut papper den dagen är tjugoettåriga Sophie Scholl, som tillsammans med sin bror och några andra tryckt upp pamfletter där de uttryckt sitt förakt för Hitler, sitt motstånd mot kriget, sina uppmaningar att inte lyda makten.

De där arken papper som singlar från andra våningen 1943 är en del av den kampen. De uppmanar till motstånd, till att lyssna på sin inre moraliska röst, till att inte blint lyda överheten.

Jakob Schmid kommer långt senare hävda att han inte läste vad som stod på de papper som regnade ner, att han stoppade ett brott mot skolans ordningsstadgar. Att han enbart följde reglerna och sitt sunda förnuft .

Sophie Scholl hålls alltså fast av Jakob Schmid, hamnar hos Gestapo och avrättas med guilliotin några dagar senare.

Men Jakob Schmid hävdade till sin död att hans samvete var rent. Han följde bara reglerna och när någon bryter dem ska de självklart straffas. Att straffet den här gången blev maskinell halshuggning kunde inte han lastas för. Det var någon annans ansvar.

Att ifrågasätta reglerna, att tänka på vilka konsekvenser hans handlingar hade för andra människor - det tyckte inte Jakob Schmid var något som han behövde göra. Det fanns nämligen regler och sunt förnuft. Det räckte för honom.

Jag tänker mycket på Jakob Schmid nuförtiden.