Ett evigt mörker har mitt liv bekommit
Föll i en dvala och kan ej ta mig ur
Årstid efter årstid rullar det på
Samma sak var eviga dag

Det konstanta oväsen du för är melakoni
Jag trevar efter strömbrytaren i en filosofi
Ett sagoväsen jag blivit
Behöver finna den äkta kyssen
Att väcka mig åter till liv

Är kedjad och kontrollerad
Väntar förgäves på att något ska ske
Vet ej längre vad som är ljus eller mörker
När mitt liv i dvala bekommit

Det som brukade hålla mig vid liv
Det som förde glädje i min tillvaro
Är grått och dassigt nuförtiden
Jag letar förbrillt efter en vändpunkt