Skriker ut min smärta i tystnad här i ensamheten
Känner mig deprimerad, tom, hittar inget slut
Känns som att all skit ska komma över mig
Att allt ska ske på samma minut
Det tär på mig att slitas sakta itu
Demoner och hjärnspöken som äter mig
Och ett monster därhemma som maler ner mig
Jag är en liten gråtande pojke
Som får tygla och bära allt ansvara

Beslut skall fattas och jag får brösta upp mig
Jag är så svag men måste spela stark
Känns som jag är den enda vuxna
I vårat sargade förhållande
Det tär på mig
Jag rent ut sagt skriker ut smärta
Men i tystnad, här i min ensamhet
Försöker tygla den lilla verklighet som existerar
Men min kropp ger vika för tyngden
Och den lilla pojken tappar fästet
Han orkar inte mer

All dess vikt kväver honom sakta till döds
En osynlig barriär håller blickar borta
Ingen ser eller hör den sorgsna lilla pojken
Som skriker ut sin smärta i tystnad
Och som sakta kvävs tills inget mer existerar
Bördan blir allt för mäktig
Ja, rent ut sagt olidlig
Pojken kryper ihop, gråter och flämtar
Hyperventilerar, bröstet det smärtar
Jag orkar inte mer