det kan ha varit en vårkväll
kanske
detaljer har suddats ut
oviktiga i jämförelse
1979 var året, det kan man räkna ut

vi var inbjudna till grannarna
tvärs över gatan
på bibelstudium

omkring tio personer
inga kameror
ingen upptrissad förväntan
inget suggestivt jubel från en gospelkör

kommer jag ihåg vad pastorn pratade om
inte en chans, vem gör det efter fyrtiofyra år
han var dansk dessutom
nu var det väl ändå hög tid för ett amen ...

när han slagit igen boken, sa han oväntat
"Gud er i rummet, han siger at nogen vil blive helbredt her i aften"
jag fick en armbåge i sidan
min fru menade att det måste gälla min plåga
eksemen som gisslat mig sedan vaggan

jag blängde argt på henne
inte en gång till
nog med fiaskon på min bekostnad

pastorn vädjade grötigt
"det er nogen"

fruar ger sig sällan
tvekande och generad gick jag fram till pastorn
"Gud, tak for att du helbreder denne mand i Jesus navn, nu har vi kaffe"

inget hände förstås
inte förrän ett par dagar senare
otroligt
på morgonen var huden slät och fin
charmigt pigmentfri bara lite här och där

häpnad och återhållen glädje
tvivlet ville inte släppa taget

med facit i handen
utan ett sår sedan dess
kan jag bara kapitulera

Gud måste ha varit där