Jag överraskade dem alla
Jag förflyttade massorna där deras fel var rotade
När de tackade mig, spottade jag på dem
När de försökte döda mig, förförde jag dem

Minns de när de skyllde på mig
För de saker jag inte kunde ändra
Minns de kriget av förolämpningar?
De lämnade märken i den febriga hettan

Varför hör jag mig själv gråta djupt inuti
När jag skriver och skrattar, letar efter det miserabla ordet
En varelse darrande av idiopatisk ångest
Det jag mest vill är att ge den en minut att andas