Allt gick rätt till men blev ändå fel på något vis, så som bara livet kan arrangera det ibland.
Nu vart hon bara en liten sak ensam med sin hemlighet.
Hon blöder, det rinner nedanför benen på henne. Ännu en hemlighet hon tvingas ruvar på. Ännu en sak till för tanken att slå bort.
Faller ner medvetslös.
The doors.
Been down so very long - that it looks like up to me!
Går förbi zigenare kvinnor som bäddad för kvällen och alla tycker jag är någon kung för jag cyklar till jobbet.
Självklart är det inte rättvist, men jag tänker samtidigt inte byta plats, inte med dem, inte med någon.
Det va inte så längesen jag sov i min husbil i kylan, letade inte efter sympati. Cyklade då med, fast inga fjuttiga 16 km till jobbet. Nä, 170 km från Gnosjö till Älvängen mitt i december i minus fem grader. Det va inte så märkvärdigt på den tiden.
Det är väldigt märkligt men man vänjer sig. Vänjer sig vid skiten.
Kylan och hunger.
Vid tomheten och ensamheten.
Man vänjer sig också med bra jobb och bra betalt.
Jag har legat och mött min dödlighet också, man vänjer sig vid det också.
Antar att om jag kunnat ändra på något, så hade det varit att låta folk som jag brydde mig om... att de inte skulle behöva ta min skit... men så blev det.
De va därför jag försökte hålla mig undan.
Men världen drar liksom in en, i kärleksdrama efter kärleksdrama...
Jag försökte hålla mig borta från det. Satt och stirrade ut genom fönstret och tittade på. Men jag drack för mycket. Drack på ett sätt som någon som vill dö. Antar att jag verkligen ville det.
Man vände sig vid det också.
Jag är mest stolt över vem jag va, när döden stirrade på mig. Jag va lugn, fylld med tacksamhet.
Nickade mot döden som att säga, japp redo...
Låt oss gå...
Men det hände aldrig. Jag tror inte man behöver oroa sig för något egentligen. När det är din tur, de är något nästan rofyllt med att släppa taget då smärtan är på en nivå, ingen ska behöva vänja sig vid...
Men, jag äter god mat, sippar på mitt vin och lyssnar på andras prat...
För kärlek eller mindre...
Jag vet inte, jag kan inte ta tillbaka något, inte gå tillbaka i tiden, allt jag kan göra är att säga sorry... du minst av alla borde råkat illa ut...
Visst du va redan i helvete, men jag gjorde det bara svårare för dig att ta dig ur det.
Nu har jag en tomhet.
Där känslor en gång va.