


Man kan bara vara, ifall något klämmer en.Tittar tillbaka nästan kärleksfullt på en tuff tid i mitt liv, när jag kom hem och min kropp brann. Helt slut, kämpat mot döden ännu en natt… Uthärdat hela mänsklighetens vansinne ännu en natt. Vilade jag? Hade jag ambitioner att komma bort ifrån det? NEJ. NEJ jag gick på et tunt snöre svajade mellan död och galenskap, som en trapets … men ingen publik, inga applåder, inte strålkastarljus, ingenting… Jag hittade poeter. På den tiden så vart man direkt attackerad, vilket också va ganska najs, det känns som det betydde mer när man vart tvungen att försvara orden. Precis så som jag försvarade livet. Lära sig le åt det. Allt det hemska. Allt det omöjliga. I en hemsk alkoholfylld dans, svettig ensam i mitt vardagsrum, i utkanten av Göteborg. En fantastiskt hoppfull, naiv, aningen förvirrad individ, allt dränktes i någon slags våldsam tystnad, en hoppfullt hopplös dans, ett liv redan dödat, utan chans…
Fri vers
av
Alexander Gustafsson
![]() Läst 69 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2024-03-30 14:58 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Alexander Gustafsson ![]() |